......

Köpa skivor? | FYND | Låna skivor?

ALBUM / NU
Popöga tar emot recensionsmaterial inom alla musikstilar.
Popöga, Urban Århammar, Johannedal Gård, 643 95 Vingåker

- - - - - - - - - - - - - - -

DIVERSE ARTISTER: OH NO... IT'S CHRISTMAS! VOL 1
CD, Razzia 2006 (RAZZIA 043)
1. Konie: Oh Yeah.... It's Christmas! / 2. Hello Saferide: Ipod X-mas / 3. Kristofer Åström: I Saw Mummy Kissing Santa Claus / 4. Laakso: Merry Christmas / 5. The Thousand Dollar Playboys / 6. The Soundtrack Of Our Lives: Jingle Hell (Stuck In The Chimney) / 7. Dreamboy: Christmas Kisses / 8. South Ambulance: Hangin' In A Tie / 9. Firefox AK & Tiger Lou: Christmas Eve / 10. Friska Viljor: Oh No! This Is What I Feared All Along / 11. Maia Hirasawa: You Were All There / 12. Suburban Kids With Biblical Names: Jullåten 2004 / 13. The Tiny: No Money (For X-mas) / 14. Grande Roses: To Bring X-mas Back This Year / 15. The Perishers: Blue Christmas / 16. They Live By Night: Lucia (I Deserve Some Candles In My Hair) / 17. Dogday: Santa Will Never Get Here / 18. The Consequences: Some Kind Of Magic / 19. Indiekören: Last Christmas

Med artister som Timo Räisänen, Hello Saferide, David Lindh och Firefox AK har Razzia blivit något av ett nav för lättillgänglig svensk indiepop. Att det är just den etiketten som tar sig an uppgiften att göra en alternativ julsamling är med andra ord inte särskilt förvånande. Det är inte heller det faktum att man ger skivan den ironiska titeln "Oh No... It's Christmas!", trots att världen vet att just indiefans är traditionalister av stora mått.
Samlingsskivor är kul, men alltför ofta är de bara ihopplockade som på måfå, utan någon röd tråd. Fler temasamlingar, tack! Just jultemat är ju väldigt tydligt, om än något kortlivat. Och Razzia-maffian har fått till ett väldigt gediget startfält, med rejäl förstärkning utifrån. Blandningen av nyskrivet material, tolkningar av mer eller mindre klassiska jullåtar och några återvunna sånger från arkiven är inte alls tokig. Så visst kommer denna samling vara det som plockas fram på Lucia-festerna hos dem som anser sig vara lite mer insatta.
Och att det utlovas en andra volym till nästa år är tacknämligt. Fast helst skulle vi vilja ha en annan temasamling redan till sommaren. En med temat festival, där låtarna kan innehålla artisternas minnen från egna favoritkonserter eller återberätta några av alla de där dråpliga situationerna vi alla upplevt på festivaler. Om det blir Razzia eller något annat bolag som ger ut den samlingen spelar mindre roll, även om just Razzia bevisligen klarar av att slutföra dylika projekt. [Popöga 24-11-2006]

UNIVERSAL POPLAB: UPRISING
CD, Wonderland 2006 (WONDERU04)
1. Soma Generation / 2. I Could Say I'm Sorry / 3. Fire / 4. Heart Apart / 5. White Night / 6. Black Love Song / 7. Vampire In You / 8. 60 Is The New 40 / 9. Go Back To Sleep / 10. The Message / 11. Sad Song / 12. New Beginnings

Att det finns väldigt mycket av något betyder inte automatiskt att det inte behövs mer. Som till exempel snygg och smart elektronisk pop. Trion Universal Poplab gör just detta på sitt andra album. Tjusig syntpop, som det ju definitivt inte råder någon brist på nuförtiden. Möjligen kan man anmärka på att sångaren Christer Lundberg samt hans kollegor Paul Lachenardière och Hans Olsson är lite för smarta. Låtarna på "Uprising" innehåller en hel del eleganta ordvändningar som tenderar att bli mer av slogans än bärare av känslor.
Men förutom det är denna skiva en mycket fin uppvisning i klassiskt rak syntpop, som gjord för de svartkläddas lätt stela och robotaktiga dansförsök på alternativa klubbar. Kan man bara acceptera att popmusik inte alltid behöver krypa under skinnet, utan att det ibland faktiskt räcker bra med en skön yta och lagom förföriska melodier - då är Universal Poplabs "Uprising" ett bra val för att lysa upp de mörka månaderna. [Popöga 23-11-2006]

DEAF SYMPHONY: CHAINS OF LOVE
CD, Snug Harbor 2006 (0 4879 0495 2)
1. Take The Fall / 2. Breaking Down The Walls / 3. The Call Of The Night / 4. Sanctuary Of The Mind / 5. Killing Myself / 6. Insurrection / 7. Take Me Back / 8. Chains Of Love / 9. When The Body Is Dead / 10. Room For One

Andra albumet från Deaf Symphony bjuder på rakare och mer lättlyssnad metal än debuten från ifjol. Det är halvhårt och hyggligt ösigt, men samtidigt snällt och ibland nästan tralligt. Deaf Symphony är också mer av ett band den här gången, centralfiguren Matt Cerbin har fått nyttig musikskrivaravlastning från gitarristkollegan Howard Askeland.
Jämfört med föregångaren "Black Garden" är "Chains Of Love" ett klart steg framåt. Men tyvärr är skivan en smula klent producerad, vilket gör att den låter tunnare än vad materialet egentligen är. Det allra största problemet är att det inte finns någon som helst anledning för oss här i Sverige att gå över Atlanten efter vatten. Den här typen av traditionell hårdrock har vi redan i överflöd här hemma. För att det ska vara värt att plocka hem nordamerikansk metal måste den vara betydligt mer avancerad än det Deaf Symphony har att bjuda på. [Popöga 22-11-2006]

THE HAUNTED: THE DEAD EYE
CD, Century Media 2006 (CM77588-2)
1. The Premonition / 2. The Flood / 3. The Medication / 4. The Drowning / 5. The Reflection / 6. The Prosecution / 7. The Fallout / 8. The Medusa / 9. The Shifter / 10. The Cynic / 11. The Failure / 12. The Stain / 13. The Guilt Trip

Det är helt enkelt den mest logiska utvecklingen. Visst kunde The Haunted ha klämt ur sig ännu en totalmangelskiva som säkerligen skulle ha krossat det mesta. Precis som tidigare. Men det vore ett gigantiskt slöseri med duktiga instrumentalister och med Peter Dolvings vokala förmågor. Och eftersom The Haunteds medlemmar knappast är några dumskallar så har de på "The Dead Eye" förstått sitt eget bästa - att det är dags att släppa på ramverket och låta bandet röra sig lite friare.
Det har inneburit att "The Dead Eye" innehåller mer varierad sång, samt musikaliska utflykter som ibland nästan skulle kunna kallas progressiva. Ändå är det inte så jättestor skillnad mot tidigare. Det är fortfarande väldigt hårt, väldigt tungt och väldigt bra. Jag förstår att det finns fans som vill ha The Haunted till att bli ett Slayer, ett Iron Maiden, ett Motörhead. Ett tryggt och säkert band som man vet precis vad man får av. År efter år.
Men för oss som inte har det tålamodet, utan vill höra artister utvecklas är The Haunteds nya vägar synnerligen spännande. Och troligen är "The Dead Eye" det bästa gruppen presterat hittills. Särskilt som Peter Dolving, som nästan ingen annan, kan vända ut och in på en tänkande och kännande människas inre. Alltså en riktig, tredimensionell människa - inte den vanliga rockstereotypen som endera bara är sentimental eller bara kär eller bara bitter eller bara arg. Han hittar alla de bitarna, ibland i en och samma låt. Det är stort. [Popöga 21-11-2006]

FINGERSPITZENGEFÜHL: HAPPY DOOMSDAY
CD, Kooljunk 2006 (KOOLCD 0600505)
1. His Body & Blue Blood / 2. Safety Trip / 3. I'm Ice / 4. Freakshow Of The Damned / 5. Kursk / 6. The Twist / 7. Sagarmatha / 8. Doomsday Rising / 9. The Fat & The Raw

Andra albumet från Stockholms Fingerspitzengefühl visar upp ett band som renodlat och utvecklat sin stil sedan den två år gamla debuten. Det betyder att "Happy Doomsday" innehåller tunggung med en mycket stark betoning på tung. Kvartetten bjuder på ett oftast långsamt och obevekligt mangel som samtidigt innehåller ett sugande och ganska oemotståndligt sväng. Dessutom har den nya skivan vissa progressiva inslag som ger ett ännu större djup.
Någon enstaka gång går Fingerspitzengefühl ner i tempo så väldigt att groovet går förlorat och musiken nästan blir stillastående. Då blir det för tungt för att man ska orka hänga med, och man börjar hoppas på att gruppen ska slänga in en poppig Monster Magnet-låt bara för att lätta upp. Men det händer väldigt sällan. På större delen av "Happy Doomsday" finns ett flyt som gör att man inte märker det smygande hotfulla och våldsamma i Fingerspitzengefühls musik. Inte förrän det är för sent, och man redan har tagit till sig låtarna. [Popöga 20-11-2006]

Vecka 44: Stefan Sundström, Cecilia Vennersten, Tokyo Dragons, The Vincent Black Shadow, Nina Ramsby & Martin Hederos

Skivorna kan du hitta hos Cdon eller Ginza eller Tradera

 

Ett vakande sedan 1990

Popöga
Urban Århammar
Johannedal Gård
643 95 Vingåker

© Popöga 1990-2006