...
...
Köpa skivor? | FYND | Låna skivor?
ALBUM / NU
Popöga tar emot recensionsmaterial inom alla musikstilar.
Popöga, Urban Århammar, Johannedal Gård, 643 95 Vingåker- - - - - - - - - - - - - - -
DISSIMULATION: PRAKEIKIMAS
CD, Ledo Takas 2005 (LETA 017 CD)
1. As Jusu Prakeikimas / 2. Suteikim Jiems Kancia / 3. Ju Septynetas / 4. Omega Et Alpha / 5. Kol Viskas Niekur / 6. Karo Ugnys/I Dausas"Prakeikimas" är det andra albumet från en litauisk black metal-konstellation. Det något avskräckande gruppnamnet till trots är Dissimulation ett hyfsat starkt kort i den stundom rätt fjuniga svartmetall-leken. Våra baltiska nabor ägnar sig nämligen inte åt den där trollskogs-musiken med keyboardslingor och annat krims-krams som ibland benämns black metal. Nej, "Prakeikimas" bjuder på mer traditionell attackmusik. Fast det kunde gärna ha varit ännu mer av den varan. Dissimulation galopperar iväg ordentligt några gånger, men så lugnar trion ner sig och travar fram i makligt tempo, vilket genast sänker intressegraden. Hursomhelst är "Prakeikimas" en skiva med någorlunda tryck i för den som vill ha sin black metal hård och ond snarare än new age-flamsig. [Popöga 27-5-2005]
BEN JACKSON GROUP: ALL OVER YOU
CD, Escapi 2005 (EMUS20011)
1. Turn It On / 2. Mean Machine / 3. All Over You / 4. Falling Down / 5. Ghost In The Mirror / 6. Eyes Of Ice / 7. Far And Away / 8. Heavy On My Mind / 9. Break It / 10. Rock & Roll Heaven (Or Bust)Medelhård rock som aldrig tänder till. Ben Jackson Groups andra album "All Over You" har sina glimtar, men de är för få och för ljussvaga för att dölja det faktum att större delen av skivan är ganska seg och medioker. De melodiösa inslagen är inte nog allsångsvänliga, de mer aggressiva inslagen inte alls tillräckligt hårda och de (glädjande nog) fåtaliga stillsamma inslagen mer trista än känsliga. Ben Jackson själv har rejält med erfarenhet (från bl a Crimson Glory) och detsamma gäller de flesta övriga medlemmar i hans Florida-placerade Group. Det är inte heller något större fel på utförandet, rutinen hos de medverkande genomsyrar plattan. Men tyvärr verkar det ofta bara gå på just rutin, och medelmåttighet räcker inte i den knivskarpa heavy metal-konkurrensen. [Popöga 26-5-2005]
ARISE: THE BEAUTIFUL NEW WORLD
CD, Spinefarm 2005 (602498704059)
1. How Long Can You Pretend? / 2. A New World / 3. Profit From The Weak / 4. Dreams Worthy Gods / 5. King Of Yesterday, Slave Of Today / 6. Of Life And Death / 7. Expendable Heroes / 8. Inject The Mchine / 9. Misery / 10. Broken Trust / 11. Tribute To The FleshArise försöker smälta samman den något mer melodiska skolan av death metal med brutalt tuggande thrash. Det går faktiskt ganska bra på gruppens tredje fullängdare "The Beautiful New World". Bandet manglar på rejält, utan att tappa bort alltför mycket ös och sväng i de tekniska thrash-labyrinterna. De elva bitarna på albumet är väl sammansatta utan stå ut som några blivande klassiker. Några naivt klyschiga politiskt korrekta texter går att stå ut med, men sången är annars är ett litet frågetecken. När det gäller så här aggressiv och brutal metal bör man helst ha en frontman som förmår sätta viss skräck i lyssnaren, och den förmågan har inte förstebrölaren i Arise skaffat sig ännu. Men annars är "The Beautiful New World" en relativt bra metal-skiva i den hårdare klassen. [Popöga 25-5-2005]
SHANE ALEXANDER: THE MIDDLE WAY
CD, Buddhaland 2005 (-)
1. The Open Road / 2. Keep The Dream Alive / 3. Last Day On Earth / 4. Black Tar / 5. Leave You Alone / 6. Valentine / 7. Birthday / 8. Living Out Loud / 9. One Track Mind / 10. I'm Not The OneEn skicklig och övertygande amerikansk singer/songwriter albumdebuterar i soloformat och gör det riktigt bra. "The Middle Way" innehåller tio starka sånger som är snyggt och följsamt producerade av Rogers Masson. Shane Alexander har likt Elliott Smith sin bakgrund i skramligare rock (Damone hette Shanes grupp), men hans musik är inte alls lika mörk som Elliotts. "The Middle Way" är mer hoppfull och färgrik, lite åt Ed Harcourts håll. Men Shane Alexanders rötter är mycket djupare än dessa herrar. Han kan utan problem skrivas in i den oändligt långa raden nordamerikanska populärmusiklåtskrivare som själva framför sina sånger med självklar integritet. Sångaren Shane Alexander hamnar någon gång nära det hetsiga tonläget hos Art Alexakis i Everclear, men för det mesta är sången mer stillsam och anpassad till den fina popmusik han skapar på "The Middle Way". En typ av musik som med rätta brukar kallas "tidlös". [Popöga 24-5-2005]
PENDLETONES: NOTHING HAPPENED, YOU JUST GOT A LITTLE BIT OLDER
CD, Tondöv 2005 (TPCD001)
1. Huckleberry Fead / 2. Nothing Can Stop Us / 3. Work It Out / 4. She's So Fine / 5. Let Me In / 6. Sail Away / 7. Little Miss Queen Of Universe / 8. I Feel Alive / 9. Oh My Head (Can't Get You Out) / 10. Can't Get You Out (Oh My Head) / 11. Unhappy / 12. Me And MyselfBlommor pryder Pendletones andra kompaktskiva "Nothing Happened, You Just Got A Little Bit Older" och blommig är ett epitet det är lätt att ge musiken på nämnda cd. Det handlar om snäll popmusik med rötterna i sextiotalet som passande nog fylls av stämsång och tralliga refränger. Några små garagerockiga tendenser bryter stundom av mot det glättiga, men inte så att man för en sekund luras tro att Pendletones-gänget är några farliga killar. Och tur är väl det, klyschigt sneda rock-flin har vi redan mer än nog av. Smittande pop-leenden av klass är däremot på väg att bli en raritet. Fast inte riktigt än, det utrotningshotet motverkar Pendletones väl med sin tjusiga bukett popsånger på "Nothing Happened, You Just Got A Little Bit Older". [Popöga 23-5-2005]
Förra veckan: Eric Skye, Deaf Symphony, Calm Chaos, Hello Kinski, Ohn
Vecka 19: Winter, The Buckshots, Henrik Levy, 4-Track Demons, The Bright And Shiny- - - - - - - - - - - - - - -
Skivorna kan du hitta hos Cdon eller Ginza eller Tradera
- - - - - - - - - - - - - - -
ALBUM / DÅ
Blev skivan inte tillräckligt uppmärksammad? Här får den en ny chans.
Popöga, Urban Århammar, Johannedal Gård, 643 95 Vingåker- - - - - - - - - - - - - - -
THE PENELOPES: ETERNAL SPRING
CD, Vaudeville Park 2003 (VP-004)
1. Vehicle / 2. Let's Get Going Again / 3. Heart And Soul / 4. From Head To Toe / 5. Book Of Brilliant Stings / 6. Dreams / 7. Love Is / 8. Girl With A Golden Heart / 9. In The Land / 10. Mrs. Meadow Rue / 11. Twinkle In The Rain / 12. Midday Stars / 13. Carnival Of Slight / 14. Generosity Knocks / 15. Spilt MilkTatsuhiko Watanabe är en japansk indiepop-veteran. "Eternal Spring" är det sjätte albumet hans The Penelopes släppt under en tioårsperiod. De tre senaste har dessutom kommit på egna bolaget Vaudeville Park. Lite tråkigt är det allt att The Penelopes valt eller tvingats att leva efter gör-det-själv-principen. "Eternal Spring" störs nämligen av lite tunn och murrig produktion. Musiken är annars ytterst trevlig. Det handlar om snäll, melodisk gitarrpop med rötterna i sextiotalet och det går även att hitta släktskap mellan The Penelopes och grupper som The Housemartins, XTC och mängder av anorakpoppare från de brittiska öarna hemmahörande på små stilrena skivetiketter. Med lite bättre resurser skulle The Penelopes säkert kunna skapa något stort. [Popöga 27-5-2005]
MON ELECTRIC BIJOU: IF BLOOD COULD SPEAK
CD, Matchbox 2004 (MEBCD02)
1. Kissin' Sweat / 2. A Taxi Called Jesus / 3. Optique Shov / 4. A Public Affair / 5. Abraham / 6. I'll Be Your Duane Eddy / 7. If Blood Could Speak / 8. Film Noir / 9. God Walks By Your Side / 10. The Lone Killer / 11. Manifold / 12. Universal HissSebadoh och Pavement, Pavement och Sebadoh. Ett nittiotalsmantra som plockas fram alldeles för sällan nuförtiden. Dessa två briljanta bands medlemmar var förgrundsgestalter i den musikrörelse som kallades lofi. En spretig stil som aldrig härskade, men ändå fick relativt stort utrymme i vissa kretsar. Och som alltså framavlade två genuint klassiska popgrupper. Idag spelas nog den mesta musik som kan sägas ha rötterna i lofi direkt in på hårddisk och är mer eller mindre elektronisk. Mon Electric Bijou från Montreal är en mer rak efterföljare till de tu stora. Musiken på gruppens andra album "If Blood Could Speak" ljuder enkel och nära, utan för den skull vara dåligt producerad eller låta burkig. Förutom den snirkliga alternativpopen finns också vissa spår av den såriga soulrock som nära nog fulländades av Afghan Whigs hos Mon Electric Bijou. Det som sviktar är Martin Saz låtskrivarkonst. Han har inte lyckats få ihop ett dussin starka låtar, utan det blir aningen gråtrist under partier av den annars lovande skivan "If Blood Could Speak". [Popöga 26-5-2005]
THE VOLUNTEERS: THE VOLUNTEERS
CD, - 2004 (-)
1. So Deep For So Cheep / 2. Whore / 3. Lolita / 4. Kill Your Parents / 5. Homos / 6. Tonight, I Sleep Alone / 7. Real Man / 8. Gimme Some Money / 9. Bad Love / 10. Trazodone & Adderall / 11. Real Turned On Girl / 12. Blanket Of DrugsDet är lite synd egentligen. Någonstans i botten finns där en grund att bygga på. Visserligen är melodierna inte så skarpa och gitarrslingorna rätt trista, men New Yorks The Volunteers skulle kunna utvecklas till något bra. Trion placerar sig någonstans mellan den rock'n'roll som brukar uppstå i garage-liknande miljöer och den mer poppiga amerikanska college-rocken. Så långt allt väl, men låtarna på "The Volunteers" räcker som sagt inte till. Till råga på allt lyckas gruppen sänka det hela än mer med en del riktigt löjliga, pubertala texter. Så varken The Hellacopters eller Weezer behöver vara särskilt rädda för konkurrensen från The Volunteers. [Popöga 25-5-2005]
HAVVA: IN BLANCO
CD, Rekord 2004 (REKCD-007)
1. Lagom Kriminell / 2. Jag Är Politiker Jag / 3. Att Äta Flott / 4. Potatismos Till Gratinering / 5. Skadeglädjen / 6. Jag Ska Spara Alla Mina Pengar / 7. Jag Vill Se Örebro / 8. Allihopa Källsorterar / 9. Fina Minnen / 10. Vi Är Alla Resenärer / 11. Brevet / 12. Tiden Går / 13. Trender VänderHumoristisk musik med folkton och mer eller mindre samhällskritiska texter. Låter det intressant? Nej, och det är förståeligt, men ett och annat undantag finns ju. Ronny Eriksson och hans Euskefeurat hade onekligen sina stunder. Havva kan ses som en efterföjare till denna orkester, fast då med folkton av romskt slag tack vare det kompande Pfad Lazem Band. Svenne Rubins och Traste Lindéns Kvintett är andra artister som tangerar det som finns på albumet "In Blanco". Havva undviker dock för det mesta den påklistrade bonnigheten hos de förstnämnda och når förstås aldrig upp till TLKs mest briljanta poplåtar. Ändå är "In Blanco" ganska trevlig, åtminstone för den som kan överse med eller annat 'lustigt' övertramp. [Popöga 24-5-2005]
LORETTA: THE TRANSLATION
CD, Benchmark 2003 (BM-3000)
1. 1000 lbs / 2. The Fire / 3. Slow Down / 4. Collide / 5. Adonais / 6. Stolypin Neckties / 7. Sinking Ships / 8. The Morning After / 9. To The Knife / 10. My House / 11. FoeEn tydlig ingrediens i Indiana-bandet Lorettas musik på debutalbumet är den veka, plågade och pompösa pop Radiohead står för - fast "The Translation" är aldrig lika plågad och oftast inte pompös. En annan är Afghan Whigs hårda och plågade soulrock - fast aldrig lika plågad och absolut inte lika soulig. Den tredje tydliga kryddan är tyvärr typiskt seg amerikansk alternativmusik. Två av tre är väl okej, och för det mesta är Loretta en trevlig bekantskap. Men det är just det att låtarna aldrig blir riktigt så vackra och/eller innerliga som de skulle kunna vara, utan ofta såsar ihop till något slags standardiserad collegerock-gegga. Grunderna och talangen finns hos Loretta, men resultatet borde varit starkare på "The Translation". [Popöga 23-5-2005]
Förra veckan: Steve Dickinson, James Krueger, Ill N.A.Y.S.H.U.N, Miz, Scraps Of Tape
Vecka 19: Thor Rutgersson, Cirera, Eskalator, Peggy Lejonhjärta, Black Bonzo
Ett vakande
sedan
1990
Popöga
Urban Århammar
Johannedal Gård
643 95 Vingåker
© Popöga 1990-2005